Ambassadörer år 2024

Ambassadör nr. 17 Kristina Eriksson, mångsidig slöjdare med ett engagemang som ledare sedan barnsben och en aldrig sinande tro

Hur kom du till Bjurholms kommun?
Jag är född och uppvuxen i Högås, en liten by utanför Bjurholms samhälle. När jag började gymnasiet, flyttade jag till Umeå. Efter gymnasiet, 1979, gick jag bibelskolan i tre månader. Sedan/Efter det jobbade jag på lite olika ställen, bl. a. i Fredrika, på Gotland och i Åsele. Jag började jaga älg i Balfors 1982 och där lärde jag känna min man. Vi gifte oss 1993.

Berätta vad du gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Jag jobbar som pastor åt EFS i Bjurholm, Nordmaling och Vännäs och så har jag en liten tjänst i Svenska kyrkan i Bjurholm. EFS har kontorsplats på Svenska kyrkans pastorsexpedition, där jag har mitt kontor. Inom EFS och Svenska kyrkan ordnar vi många aktiviteter och arrangemang tillsammans, t.ex. Öppen förskola, Slöjdcafé och Skoj i bollhallen. I samverkan med Bjurholms bibliotek så arrangerar vi barnvagnshäng. I mitt jobb är jag även med på scoutläger sommartid.
Sedan 2006 har jag drivit mitt företag Balfors Gård som sysslar med att anordna hantverkskurser och sommarcafé. I mitt företag så håller jag även på med en del fönsterrenovering.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för dig?
Här har man sina rötter. Det är hemma. Att trivas på en plats handlar för mig om människor, goda relationer och en god gemenskap. Det har jag här i Bjurholm.

Ambassadörer nr.18 Anna-Lena och Samuel Olsson, två eldsjälar med ett stort samhällsengagemang som älskar att vara ute i naturen och som brinner för att stötta och finnas till för bygdens barn och ungdomar

Hur kom ni till Bjurholms kommun?
Jag, Samuel, är född och uppvuxen i Bjurholm. Jag har bott här hela mitt liv, med undantag för 2 år på gymnasiet i Lycksele och 2 år på Mellansels folkhögskola. Jag, Anna-Lena, flyttade till Bjurholm 1997 från Stockholm, Danderyds kommun. Jag såg en annons i tidningen Dagen om att de sökte en förskollärare på förskolan Växthuset i Bjurholm. Då visste jag inte ens var Bjurholm låg, men jag sökte tjänsten och fick komma upp och besöka förskolan. Jag blev erbjuden att börja jobba på förskolan i juni 1997, sa upp min förskollärartjänst i Danderyd och hyrde en lägenhet på Åkervägen. Sedan träffade jag Samuel och året efter, den 27 juni 1998, gifte vi oss. Det är nu 27 år sedan jag flyttade hit och jag har inte ångrat mig en sekund. Vi har tre barn som nu är 24, 22 och 17 år.

Berätta vad ni gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Jag, Samuel, arbetar i Pingstkyrkan med barn och ungdomar och allt annat som har med församlingsarbete att göra. Arbetar också inom Räddningstjänsten som deltidsbrandman. På fritiden sysslar jag gärna med musik. Tycker om att sjunga och spela, samt skriver en del egen musik. Trivs med familjen och att vara ute och promenera i Bjurholms vackra natur.

Jag, Anna-Lena, är sedan fyra år tillbaka på Förskolan Växthuset igen, efter många års uppehåll med föräldraledighet några år, sedan egen företagare med barnkläder, jour-och familjehem och förskollärare i andra kommuner. På fritiden är jag engagerad i Pingstkyrkan med bl.a. La Vida för Bjurholms ungdomar på fredagskvällar, Barnfestivalen på sommaren och diverse uppgifter som finns i församlingen. Tycker också om att fixa med blommor, både till fest och andra tillställningar.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för er?
För mig, Samuel, är det hemma, hembygden. Jag tycker om naturen och människorna som bor här. Jag, Anna-Lena, kände mig hemma från första stund då jag flyttade till Bjurholm. Älskar den vackra naturen, särskilt nere vid Öreälven, Balberget, närheten till skog och fina grönområden. Det är mysigt med caféer, om man vill träffas för en fika eller äta en bit mat. Människorna här i Bjurholm är fantastiskt fina och otroligt omtänksamma. Här bryr man sig om varandra och det är så roligt att lära känna nya människor, men även att de flesta känner varandra. Det mesta finns som man behöver här men ändå är det inte så långt till Umeå, om det är något som man saknar. Jag har bott här halva mitt liv nu, så jag räknar det som att jag hör hemma här. En lugn och trygg kommun för barnen att växa upp i, då det är nära till allt och man känner till med vem och var de håller hus.

Ambassadör nr. 19 Gun Rehnman, en sprudlande positiv landsbygdsentusiast och radiopratare med passion för både musik och sport.

Hur kom du till Bjurholms kommun?
Under hela min uppväxt har Bjurholm varit ”nära”, inte minst med mina föräldrars närmaste vänner på orten. Men också som tonåring, ung och grön och fyraårig realskola. Jag började skolan när jag var endast sex år, så nu fick jag gå med de som var något äldre. En spännande tid, med nya kompisar och utmaningar.

Berätta vad du gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Till vardags jobbar jag som simlärare på Bjurholms fina simhall. Jag har en del uppdrag både på riks- och länsnivå för organisationen Hela Sverige ska leva, är officiant och vigselförrättare. Jag jobbar även som programledare på Pop&Rock med studion hemma i huset och är också i musikbranschen sedan många herrans år.

Min fritid tillbringar jag mest på skidor vintertid. På sommaren blir det löpning eller cykling.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för dig?
Väldigt mycket! Trevliga människor, bästa skidspåren, simhallen, mycket god service och allt däremellan. Allt finns här, nära och enkelt.

Ambassadörer nr. 20 Emma Andersson och Johan Gunillasson, två sympatiska fritidsbönder med framtidstro som hittat sin plats på jorden i vackra Lill-Vännäs.

Hur kom ni till Bjurholms kommun?
Jag, Emma, är född och uppvuxen i Agnäs. Efter gymnasiet flyttade jag till Umeå för Johans skull. Johan är uppvuxen på Haga i Umeå. Vi byggde ett hus i Stöcksjö, men när det var klart, så kände vi att detta inte var den rätta platsen för oss. Vi var ute efter en skogsfastighet med jaktmark och ville komma bort från staden. Emmas lillebror tipsade oss om fastigheten som vi äger nu, här i Lillvännäs, dit flyttlasset gick 2021 och där vi trivs som fisken i vattnet.

Berätta vad ni gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Jag, Emma, jobbar som lärare på Castorskolan i Bjurholm. Johan är platschef på Kaj Johanssons åkeri i Vännäsby. Fritiden ägnas åt gården och djuren som delvis följde med den. När vi tog över gården efter Alf och Elisabeth, så ingick även några dikor. Vi var båda noviser när det gäller lantbruk. Men vi gillar utmaningar och har fått ett bra stöd från både familj, grannar och andra lantbrukare, vilket är guld värt. I dag har vi ett 25 tal dikor av olika raser. Planen är att utöka besättningen med några fler djur. Vi gillar vara ute i naturen båda två och för mig, Johan, är jakten ett ytterligare stort intresse. Även om vi bodde i stan när jag var barn/ungdom, så har vi alltid haft jakthundar i min familj och tillbringat nästan alla helger i norra Tornedalen, där mina föräldrar kommer ifrån.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för er?
För mig, Johan, så ligger Bjurholm väldigt praktiskt till. Även om det mesta finns här, så går det fort att ta sig till Umeå, i fall man behöver något särskilt eller har jobb där.

För mig, Emma, så är Bjurholm ”hemma”. Det är ett litet samhället, där många känner många, vilket skapar en trygghetskänsla. Det finns även ett stort utbud av utflyktsmål och fritidsaktiviteter.

Vad önskar ni av Bjurholm om 10 år?
Framförallt så måste vi jobba med att öka befolkningsantalet och få fler yngre att vilja flytta till Bjurholm. Sedan så måste vi få bort bilden att Bjurholm är en liten byhåla. Att främja ungt företagande bör också prioriteras. Det är viktigt att vi inspirerar och tränar våra ungdomar att utveckla sitt entreprenörskap och sina företagsamma förmågor. Det stärker både dem och vårt samhälle.

Ambassadörer nr. 21 Maxime, Meggie och Atlas, en kreativ familj som lämnade Belgien för Bjurholm (Agnäs) för att så småningom bli en integrerad del av vårt samhälle

Hur kom ni till Bjurholms kommun?
Vi kommer från södra Belgien. Den 14 februari 2022 flyttade vi till Bjurholm, ett symboliskt datum för oss. Efter vår dotter var född, ville vi bo utomlands och Sverige var alltid i topp på listan. Maxime har släktingar som bor i Långviksmon, så vi åkte i oktober 2021 till deras hus och flyttade alla saker, möbler, etc. till deras lada, innan vi kunde hitta en bostad. Det var roligt. Vår dotter Atlas var då ett och ett halvt år gammal. Hon var så liten. Det var jättebra, så därför är hon nu både belgisk och svensk. Efter fyra månader och mycket sökande hittade vi ett hus i Agnäs. Det var viktigt att vi hittade ett hus i området kring Umeå, men inte i staden. Vi önskade att leva på landet i en stor fastighet med trevlig natur runt hörnet. Efter två år flyttade Meggies mor till Bjurholm, i november 2023. Hon bor nu i Bjurholms centrum. Ett nytt belgiskt-svenskt äventyr har börjat för vår familj.

Berätta vad ni gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Till vardags studerar jag, Meggie, svenska på SFI i Bjurholm och skriver min avhandling i Antropologi om datorspelare och online-världar för ett belgiskt universitet. Jag hoppas att hitta ett jobb i Bjurholm eller närområdet i framtiden, när min svenska är bättre. Jag har många fritidsintressen, till exempel att baka, sy, spela och lyssna på musik, sjunga, spela fiol, titta på serier och skriva sagor. Jag gillar att lära mig nya saker och helst åt det konstnärliga hållet. Jag målar digitalt, tecknar, designar och skulpterar. Om det är en artistisk aktivitet så vill jag prova.

Till vardags jobbar jag, Maxime, på ett företag i Umeå som heter Sogeti. Jag är en dataingenjör och arbetar på distans som konsult för företag i hela Sverige. Mina fritidsintressen är datorspel och allt som är relaterat till datorer. Jag gillar metalrock, läsa, laga mat, fixa blommor och växter och spela Donjons & Dragons, ett rollspel. En gång per månad kör jag till Långviksmon för att spela.

Atlas går på dagiset Gläntan i Bjurholm, där hon stortrivs. Hon gillar dinosaurier, enhörningar, blommor, färgen rosa, blåsa såpbubblor, godis, choklad och att vara ute.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för er?
Äventyr, och ett hem. Ett hem är så mycket mer än bara en bostad eller ett land för vår familj. Det är säkerhet, en bra plats att leva på, en hälsosam miljö, ett välkomnande lokalsamhälle, nya perspektiv och oändliga möjligheter.

Vad önskar ni av Bjurholm om 10 år?
Om 10 år hoppas vi att vi är integrerade i Bjurholms samhälle. Vi hoppas kunna bidra till olika aktiviteter i Bjurholm. Med tanke på vår familjs erfarenhet hoppas vi i framtiden att kunna hjälpa till att locka andra immigranter hit.

Vi önskar att Bjurholm om 10 år ska behålla sina egna egenskaper och sin drivkraft (med aktiviteter, bibliotek, Folkets hus, simhall, etc.), sin delaktighet, sin kvalitet på undervisningen (SFI, barn- och vuxenskolor) och sin livskvalitet.

Vi hoppas också att Bjurholm ska kunna hantera framtida förändringar (klimat, social och ekonomisk), samtidigt som vi behåller vad som är en del av tjusningen, identitet och det som gör det till en plats där livet är bra.

Ambassadörer nr. 22 - Dick, Marie-Helene och Johanna Olofsson, en sympatisk familj som lämnade Umeå för ett tryggt och aktivt liv i Bjurholm

Hur kom ni till Bjurholms kommun?
Det var av en slump som vi hamnade i Bjurholms kommun. År 2019 installerade Dick nya brandlarm på kommunhuset under några månader. Vid den tiden bodde vi i en lägenhet i Umeå, men visste redan då att vi ville bort från stan. Dick är ursprungligen från Tärnaby och Marie-Helene från Gräsmyr, så båda två har rötterna på landsbygden. Efter att de hittade ett hus på Hemnet, så gick flyttlasset till Bjurholm våren 2020.

Berätta vad ni gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?

Till vardags jobbar Marie-Helene som springvikarie på förskolan Örnen och i Castorköket just nu, innan dess hade hon ett fast vikariat på förskolan Örnen.

Dick jobbar åt Eitech (snart Actemium) och utgår från Umeå, men är mycket i Bjurholm, där han för närvarande uppdaterar larmsystem på Castorskolan och andra kommunala fastigheter. Han kan jobba delvis på distans, men har heller inga problem att pendla.

På sin fritid gillar familjen Olofsson att fiska, helst i insjöar. Flytten till Bjurholm har öppnat upp för mer tid för fritidsaktiviteter. Jämfört med att bo i stan är det lätt och snabbt att ta sig ut i naturen. Sedan så umgås de med andra barnfamiljer, smårenoverar huset allt eftersom och gör utflykter som familj.

Johanna går förskoleklass. Hon gillar att leka med andra barn, att rita, pyssla och gå på gympa. Tillsammans med pappa Dick besöker hon gärna simhallen någon gång också.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för er?
För oss betyder Bjurholm frihet, närhet till naturen och möjligheter till ett rikt friluftsliv. Här kan Johanna leka ute med grannbarnen utan större föräldertillsyn, något som inte var möjligt i vår lägenhet i Umeå. Det är en trygghetsfaktor att man känner varandra här och så finns det mesta vi behöver.

Vad önskar ni av Bjurholm om 10 år?
Om tio år hoppas vi att Bjurholm fortsätter att satsa på ungdomar, jobbmöjligheter och inflyttning. Vi önskar att kommunen inte tappar gnistan och fortsätter att vara en plats där människor trivs och vill bo.

Ambassadörer nr. 23 - Jim Olofsson, svensk mästare i drifting som nyligen vann SM-guld i världens snabbast växande banracingsport

Hur kom du till Bjurholms kommun?
Jag är uppvuxen i Bjurholm. Efter 6 års tid som jag både bodde och jobbade i Stockholm och Örebro gick flyttlasset tillbaka till Bjurholm, eftersom min sambo fick ett jobberbjudande här i Bjurholm.

Berätta vad du gör i Bjurholm till vardags och på fritiden?
Till vardags driver jag och min far ett timmerbilsåkeri tillsammans, Stellan Olofssons Åkeri i Näsmark AB. På fritiden så håller jag på med motorsport, mestadels drifting, där vi just nu är svenska mästare 2024. Jag driver även en webshop i mitt racingföretag JLM Brands and Event AB, där jag säljer kläder, kepsar och andra profilprodukter under mitt eget varumärke Mighty Fine. Utöver det är det olika projekt hemma och skoterkörning på vintern.

Vad är/betyder Bjurholms kommun för dig?
Bjurholm betyder hemma för mig. Det är trivsamt och lämpligt stort.

Vad önskar du av Bjurholm om 10 år?
Det jag önskar mig av Bjurholm om 10 år, är att Bjurholm utvecklas och att kommunen väljer att stödja företag och ungdomar/privatpersoner inom sport, så bygden både syns och utvecklas. Sedan så behöver föreningar och eldsjälar mer stöttning, så att inte ”allt” ska hamna på dem.